Og..
Som om ingenting var hendt
som om alt kunne fortsette


Øynene dine som smiler gjennom meg
Hindrer meg

Ser noe i meg,
det jeg ikke ville se

Men tilbake,

det var ingen mening,


ingenting

Hvordan skrive? Når verden faller sammen, faller som sangen, tonene som synker, smelter. Og fotografiene dine. Som ikke falt, som stod sterke, nakne. Jeg blir truffet av en smerte i dem, en ærlighet, hvordan vil du jeg skal tenke nå?

Fotografiet, så menneskelig, så vakkert. Hva er det med fotografiet som gjør det til noe mer, noe du kan føle noe for, gjenkjenne deg i, bli truffet av?

Det jeg ser hos deg, hva er det? Nerven, noe underliggende, som drar det hele framover, som er der, ustanselig, vil ut og frem, vil noe. Hvorfor blir det da så smertefullt? Hva er det med bildene som gjør meg sånn, rørt?

Sinéad

Det er en sommerdag i 1990.
Jeg går rundt i noen engelske gater i min rosa kjole med svarte prikker. (Jeg elsket den kjolen og ville trolig også elsket den i dag.)
Jeg stopper for bilene, venter på grønn mann.
Foran meg: en rød bil med åpent tak. Den kjører.
Og den spiller en musikk som brenner seg fast i meg.
Jeg vet ikke hva det er, men melodien er i meg, og når jeg er hjemme igjen nynner det i meg, fortsatt.
Jeg må synge for storesøster, igjen og igjen.
Og til slutt: storesøster vet hva det er.

Det er Sinéad O'Connor, lillesøster. Det er Nothing Compares 2 U.

Att älska är större

G#m F# I C#m I G#m
F# H D#
Jag behöver din famn att gömma mig i
G#m F# H D#
Jag behöver din famn mot min melankoli
G#m F#
Jag behöver dina drömmar då mina inte räcker till
C#m D#
G#m - C#m - G#m - Eb
Och jag behöver all din vilja de dagar jag ingenting vill
Jag behöver din tröst en natt som den här
Och nog är det tröst, att du håller mig kär
Men ändå finns det något som ännu större är
Och det är denna vetskap att du är den jag håller kär
G#m F# C#m G#m
Att bli älskad är stort, bara att älska är större
G#m F# C#m
Att bli älskad är stort, bara att älska är större
G#m F# C#m
G#m - F# - C#m
Att bli älskad är stort, bara att älska kan vara större
För jag behöver din famn att gömma mig i
Jag behöver din famn mot min melankoli
Jag behöver dina drömmar då mina inte räcker till
G#m - C#m - G#m - Eb - G#m
Och jag behöver all din vilja de dagar jag ingenting vill

Lisa Ekdahl

nye møter som åpner
nye verdener

suget etter en kopp te
og drømmen om
skriften som skal renne ut
gjennom fingrene


og du vet at neste dag har motstand har regn har tåke



har smil

moi

et oui, rien n'a changé

ou c'est moi la statue

triste, les yeux tournés vers
l'eternel

sans rien voir
rien

When you're gone..